Jag skall nu förtälja en episod som utspelat sig under den gångna vecka och jag hoppas att du följer med. Jag säger redan nu; bare with me.
Lördag 2/12 -06
Som vilken annan lördag denna höst begynte min lördag klockan 06:25 när det första i en serie av fyra alarm går igång. Att gå upp på morgonen har aldrig varit en av mina favoritsaker att göra, men vad gör man inte när mammons klor en gång gripit tag i mina sinnen; OB och lite att göra är alltid trevligt. Hur som haver flöt dagen på i vanlig takt och tillät ett antal pit-stops framför den bärbara dator som utplaceras så lägligt på min arbetsstation, men det hör inte till denna historia. Jag vill istället berätta att jag efter jobbet, när svetten torkat från min panna och min ryggsäck blitt packad, hade blivit inbjuden till släkt för att äta middag. Sagt och gjort, en middag åts, vinglögg dracks och värdarna med inbjudna stofiler (där inräknat mor och far) började bege sig mot den konsert som var anledningen av denna sammankomst. Därav fick jag ett dilemma; hur i allsin dar skulle jag ta mig till tågstationen där ett tåg var inbokat att ta mig iväg till fjärran städer.
Som tur var, hade jag tidigare (mellan jobbet och hemmet), besökt en viss familj Karlsson (som då endast kunde erbjuda mor Eva) för att hjälpa till att leverera en tjock tidning till en av de förlorade döttrarna som tidigare där huserat. Denna dam som öppnade dörren var turligt nog mycket snäll och vänlig och erbjöd sig att transportera mig till tågstationen för att jag skulle slippa använda mig av stadens kollektivtrafik. Artig som jag är svarade jag "tack snälla, men det skulle jag inte kunna kräva av er", men lovade även att höra av mig om det körde ihop sig.
Tillbaka nu på middagen var jag tvungen att bestämma mig; buss eller bil, ensam eller med sällskap, betala eller snylta. I slutändan vägde sällskapet och snabbheten av en bil över och jag ringde Fru Karlsson och önskade utnyttja det sagda erbjudandet. Givetvis, svarade andra änden och jag begav mig hemmåt för att samla mitt pick och pack och påbörja min resa mot framtiden.
-- Jesus, om jag ska skriva så här kommer vi aldrig till kontentan. pang på röbetan följer --
Jag blev således skjutsad till Umeå Tågstation där jag 21:55 hade en plats bokad på ett tåg som på 14 timmar skulle ta mig ända till Göteborg. Jag tackade så mycket för skjutsen och lovade att vidarebefordra hälsningar från familjen till fröken Karlsson som så påpassligt hade spenderat sin helg i Göteborg med värdskapet Herr Grind, Fröken Pettersson och de två vännerna Fröken Bokeskog och Fröken Johansson.
-- Okej, jag ska sluta skriva så här --
Åter till tåget; jag fick fyra säten för mig själv vilket var riktigt värt eftersom jag då kunde lägga upp benen rakt över bordet och få mig en god natts sömn. Vid Sundsvall klev det på en man iförd en SAIK-tröja och försökte bonda eftersom jag kom från umeå och därför "måste tycka om hockey". Screw that. Många tidningar och en fullladdad iPod höll mitt intresse igång när jag inte sov samt förväntningarna på helgen och den kommande veckan.
Söndag 3/12 -06
Jag anlände mitt i dagen och tog mig hem till simon och ellen via en spårvagn som tog ett tag att hitta till. Jag knackade på dörren och vem öppnar om inte Hannah. Kramar utdelas innan jag tar mig vidare in i lägenheten för att hälsa och omfamna de andra gästerna samt värdskapet. Hannah och Anna for ut på stan för att shoppa och jag, Mia, Simon och Ellen stannade kvar och jäste. Jäst var även en av kvällens ingredienser då vi alla bakade lussebullar i makabra och barnförbjudna former. Gott blev det, men min fjäril glömdes kvar kom jag på nu.
Anna och Hannah skulle inte stanna över natten så de for på kvällen med sina inhandlade svenska varor medan jag och Mia skulle komma dagen efter. Vi hyrde film och gick sedan och la oss för att dagen därpå vakna upp med trötta ögon.
Måndag 4/12 -06
Bussbiljett vidare till Oslo var bokat till kl 17 så vi hade en del tid att döda innan dess. Ellen hade farit iväg till skolan långt innan min REM var över så efter frukost osv for vi för att träffa upp med henne och bege oss ut på staden för att fördriva tid. På vägen dit var det sagt att jag skulle ta porträtt på Simon och Ellen för att ge till hennes mor- eller farföräldrar i julklapp (jag hoppas att de inte läser det här). Ömsom vin, ömsom vatten skulle man väl kunna beskriva modellandet, men några bilder kunde man använda iaf. Efter det dumpade jag och Mia våra väskor på busscentralen och rörde oss i samlad trupp mot innerstadens sevärdheter. Då vi inte hittade något av värde satte vi oss alla på ett cafe och fikade istället. Min cappuchino och Mias latte var identiska, i likadana koppar och allt. Sämst.
Aaaaanyway, vi hoppade på vår buss som skulle ta fyra timmar till Oslo, men eftersom vi fastnade i tullen, och deras cocker spanniel skulle leta knark bland väskor och fötter så tog det aningen längre tid. Hunden hittade turligt nog ingenting på mig. Vi kom fram på kvällen och valde att gå istället för att ta en trikk (ja, spårvagn heter så på norska). Min packning vägde en del, trots att diverse bullar och födelsedagspresenter hade avlämnats i Göteborg, så att retrospektivt hade det varit bättre med spåris. Väl framme i lägenheten (som förövrigt var riktigt fin) möttes jag av Hannah ytterligare en gång men även de övriga bosättarna; Hanna (utan tyst h i slutet) och Gustav. De hade förberett hembakta pizzor att spise (tydligen är vanlig pizza finmat i europas näsa) med salami och ost och gud vet vad; gott var det. Inte mycket mer hände första kvällen än att jag tog en välbehövlig dusch. Lite norsk TV (jag lärde mig att omklädningsrum heter garderob på norska) och en trevlig stämning avslutade kvällen. Jag sympati-gick-och-lade-mig med Hannah tidigt eftersom hon skulle jobba dagen därpå. Det var även nu jag upptäckte den stora knöl under sängen som lekt tjurfäktning med min rygg under nätterna. "Det är bara en kartong med böcker". Kartong med böcker, my ass. Sabotage kallar jag det för.
Tisdag 5/12 -06
Då alla boende skulle upp tidigt och jobba valde jag att ta det riktigt soft första dagen. Snyltade lite kefir av Mia, såg lite kungen av queens med norsk textning och bekantade mig med skinnsoffan som fanns där. Sedan när Hannah kom hem gick vi och köpte lite mat och fixade en schysst kycklingwok. Min sweet chili-sås ägde upp hennes chicken chutney eller vareva. Återigen riktigt slapp kväll.
Onsdag 6/12 -06
På onsdagen så började Mia sent så vi gick omkring på staden och besökte affärer och jag hittade en fin fred perry-kofta på en outlet, köpte den. Hittade en trevlig sweater-vest på H&M, köpte den, sedan gick vi och satte oss på ett jazzcafé som var undangömt i en gränd. Trevlig atmosfär men det är det som är grejen med jazz; det är jävligt trevligt när det är bra jazz, men man har ingen eller väldigt liten koll på vad som är bra egentligen. Det är inte som att man hör på ett jazz-solo vem det är som spelar. Django är min favorit iaf. Den kvällen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde och enda bilden jag har från då är den här, så go figure:
Torsdag 7/12 -06
Vaknade upp med Hannah när hon skulle gå till jobbet, snodde raskt hennes täcke eftersom min snuttefilt inte var mycket mer än en filt och somnade om fortare än du kan tänka dig. Sov ganska länge tror jag för det enda jag kommer ihåg är då Hannah kommer hem och har fått lära sig en ny lek på jobbet. Ni vet leken då man gör en ring med fingrarna och om man kollar i den så får den andra personen slå en. Den hade hon lärt sig. Det var kanske lite roligt på högstadiet, MEN KOM IGEN FÖR HELVETE. Så medan JAG stod och lagade mat åt OSS kommer hon och smackar sin hand rakt över bröstkorgen bakifrån, "för att du kollade i ringen". Handavtryck Hannah, jävligt kul. Hur som helst så fick hon igen om och om igen under resten av min vistelse och jag har fortfarande fyra slag att plocka fram när jag vill. Det här kan ha varit dagen då jag stylade om jackan kanske. Det är möjligt att vi for och såg Little miss sunshine den här kvällen. Jag Anna och Hannah virrade runt i hamnen för att hitta någon biograf och till slut satt vi där och skrattade åt Steve Carell och co.
Fredag 8/12 -06
Den här dagen hade jag bestämt mig för att själv ta en rundtur på oslos gator och torg för att upptäcka någonting själv. Runt slottet i Oslo går det alltid vakter och Nazi-patrullerar med höga ben ben och yvig armförning och lyckligtvis fanns jag på plats för att dokumentera en vaktinspektion. En frenetiskt spatserande furir eller löjtnant eller nått annat gick mellan leden och Nazi-inspekterade allas vapen så att de skulle kunna skjuta alla små flickor som kollade genom slottsfönstrena för att få en glimt av Mette-Marit eller Hakan. Jag tog lite turistkort och gick sedan vidare för att spendera alldeles för mycket tid med mig själv. Jag förstår att folk blir less på mig ibland. Tänk bara om de hörde vad jag tänker ibland. Tur att jag har en sådan gladlynt (och med det menar jag inte tjock) persona så att det inte märks att jag är konstig. Jag gick omkring och omkring och sedan insåg jag att klockan snart var mycket och att jag kunde komma och möta Hannah på ompalompa-fabriken och följe henne hem. Jag drog upp den lånade turistkartan och planerade ut en rutt. Jag hade stoppat undan alla kameror jag hade med mig för att inte se gay ut, och just då kom ett av de bästa fototillfällena på hela resan: en glad arab iförd ett maffigt skägg och turban kom cyklandes och det hela såg så bra ut. Typ så här fast finare:
Hur som helst; Hannah slutade jobba vid halv fyra tror jag och jag trodde att jag skulle kunna överraska henne, men då jag satt i parken och väntade på klockan, pillrade med det ena och det andra, upptäckte jag att hon hade skickat ett sms där hon föreslog att jag kunde möta henne på jobbet. "No probs" tänkte jag men blev lite less för att överraskningsmomentet hade försvunnit. Överraskning åsida, det var värt det. Att få se henne i Hårnät och ett stort leende när enorma mutant-nonstops plockades upp ur fickan gjorde att all min bärvärk (inte blåbär-bär) försvann. På vägen hem fick jag höra allt om Hoa och Gerthild (?) och de andra originalen på fabriken. Jag tror att vi stannade på Sultan på vägen hem och köpte bröd och mat och kanske lagade pytt i panna när vi kom hem eller nått. Jag tror att vi var ute den kvällen också. Först Började vi lite smått på deras kvarterskrog Evergreen där ölen var lika billig som stället var schabbigt. Nu hade även Anna och Tommy med stort T och mustig mustasch gjort oss sällskap och förgyllt vardagen en aning. Efter Evergreen for vi till ett lite stabilare ställe som hette Café Sara eller något annat vanligt svenne-tjejnamn. I brist på bord bänkade vi oss sex pers runt ett tresitsbord alldeles vid toaletten så att lukten av urinoarkaka smaksatte ölen på ett ytterst märkligt sätt. Efter det splittrades vi upp och jag Mia och Hannah gick hem. Eller så var det en annan kväll. Kul var det vilket fall som.
Lördag 9/12 -06
Denna dag skulle skapa oväntade reaktioner från en viss Anna som hade sitt födelsedagskalas, när hon upptäckte att det inte bara fanns sprit i garderoben (en svensk garderob.. fast i norge) utan även Ellen och Simon som hade rest dit enkomt för denna händelse. Elvira hade dagen innan tillsammans med jag mia och hannah gått omkring på second-hand-affärer och sedan någon skum rockabillyaffär för att införskaffa födelsedagsbarnet presenter att öppna på bemärkelsedagen. En skön blandning av folk fyllde hela lägenheten och god mat och efterrätt grundade för den följande sittdansfest som eskalerade i en galen utekväll på blå (inte kuk och bar) där buggande stalkers och rullstolsbundna gangsters huserade så mycket att de skrämde hem Hannah i förtid. Det var hyffsat kul den kvällen. Förfesten var som alltid bäst. Efter att ha gått hem själv insåg jag utanför ytterporten att jag inte hade någon nyckel och visste inte vilken dörr jag skulle ringa på. Jag insåg fakta och ställde in mig på att vänta i en timme eller så på att Mia med herrskap skulle droppa in. Vad händer då om inte en glad och berusad Gustav dyker upp runt hörnet med en upphittad halsduk "Hej albin, vad gör du här". Han släpper in mig och väl inne hälsas jag av en hemkommen från jobbet-Hanna och en soffsovandes Hannah med siktet inställt på att inte röra sig ur fläcken. Eftersom både ett övernattande födelsedagsbarn och de två invandrarna från götet skulle få plats var det inget snack om lyxsömn inte. Ett påslakan till täcke och två människor som ligger bredvid och trängdes. Av denna samling egenskaper är det inte konstigt att jag dagen därpå inte ville gå upp.
Söndag 10/12 -06
Annas egentliga födelsedag skulle tydligen sjungas in med tårta till frukost och glada människor all over. Jag ville bara dra täcket, alternativt Simon över huvudet och somna om men en bestämd regering till tidigare sagda drog oss ur sängen så att Anna skulle få lite basröster i födelsedagssången. En riktigt god tårta av kladdkaka och dajmgrädde blev frukost den dagen. En dag av bakishäng och kebabätning blev summa sumarum av söndagen. Simon och Ellen for hem till tråkiga Sverige igen och kvar fanns bara eliten. Jag Hannah Hanna och Mia hade tänkt ta med Anna på en födelsedagsbio och se babel på en rånice biograf men eftersom Mia och Anna boomade totalt blev det bara vi tre förstnämnda som fick sitta i sköna fåtöljer med bord och se på pusseldrama at its finest.
Måndag 11/12 -06
Möjligtvis den bästa dagen ever. Sova så länge att man blir trött och sedan ligga och dra sig i massa timmar. Lätt något jag vill göra varje dag. Jag hade egentligen tänkt fara hem på fredagen redan men insåg att jag hade för roligt för att fara hem och jobba så då bestämde jag mig för att resa hem på måndagen istället. Jag hade spanat in en bussavgång till Göteborg kl 18 för vidare transport på tisdagen till umeå, men antingen hade gud något med saken att göra eller så är hannah ett evil mastermind; det kom inte en trikk utanför deras lägenhet på typ 20 minuter. Lika bra det tycker jag för då missade jag bussen, och blev tvungen att stanna en dag till. På vägen hem från bussstationen gick vi på Karl-Johan förbi Grand Hotel. Där hade ca 6-7 polismotorcyklar och ett antal polisbilar parkerat för något stort rabalder var på gång att hända, det kände vi på oss. Plötsligt svänger en limousin upp och vem kliver ut..... trumvirvel..... om inte..... någon nördig vit snubbe med massa papper i handen. "wtf" på värsta anti-irl-språket. Vaäredärom, säger jag och blir lite intresserad. Hannah rycker tag i min arm och drar mig till ingången där vi ser en liten bangladesisk man i canvasväst skriver autografer. Mohammad Yanos ellervahanuheter skrev autgrofaer. En fredspristagare utsed av Nobelstiftelsen i egen hög person (well, hög var att ta i, han var max 1.60).
Vi inser det stora i stunden innan vi fortsätter ner för Karl-Johan hemåt. Hannah skulle jobba natt så Jag hade en kväll för mig själv och trodde att den skulle vara soft. Men värsta dramatiken utspelar sig när Hannah kommer på att hennes cykel står nere på stan och att hon måste vara på jobbet om 20 minuter så alla springer omkring och letar trikktabeller och taxinummer och till slut tar hon en taxi i ilfart för att hinna. Jag lutar mig tillbaka i soffan och ler. Sömnen kryper upp på mig och jag ger upp denna dag för morgondagen.
Tisdag 12/12 -06
En nyss hemkommen Hannah hoppar upp i sängen och skakar liv i mig. Vi har några timmar att umgås på innan jag hoppar på bussen tillbaka till göteborg där Simon möter mig på stationen. En jääävligt slapp shoppingrunda där inget köptes på avverkas innan min flygbuss till Landvetter bär av. Väl där kollar jag med Malmö Aviation om incheckningsproceduren och slår mig ner på en bänk för att ladda mobil, ipod och äta den fådda matsäcken bror min hade lagt ihop åt mig. Jag ringer 133 för att kolla om det finns några meddelanden och vad händer.. Jo tydligen hade inte kortbetalningen för flygbiljetten gått igenom så jag rusar till kundtjänsten där jag med mina sista slantar betalar för mig. Om inte Simon hade betalat tillbaka sin skuld på 500:- hade jag inte tagit mig hem med de resurser jag hade på mig. Tack broder. Jag tar mig iväg iaf och får sitta som vanligt vid vingen.
Nu ska jag progagera för Malmö Aviation; det är bättre avgångar än sas, rimliga priser, bra service, ingen krånglig incheckning, mackor på planet och resa från gbg till umeå. Fuck SAS. Restiden var precis min småstadsupplaga av Vice lång och framme i umeå lyste snön med sin frånvaro. Far var där för att hämta upp mig och inatt sov jag inte ens nära så skönt i min 120 cm breda säng med skönt täcke och kudde som jag gjorde måndagen innan. Den dagen kommer alltid att vara up there.
Det var i stort sett min resa. Jag vet att jag har glömt saker, jag har lämnat ute saker, och jag har hittat på saker, men vadå, det är ändå ingen som har orkat läsa ända hit så det kommer ingen att få veta. Mitt sinne öppnades för Oslo och folket som bodde där. Nu verkar det som att det kanske är i görningen att spendera hösten där med vänner.
Aaaaaaanyway. Jag älskar dig, det vet du. Just DU som läser det här.
Jag är bäst, vackrast och roligast.
Peace out.
No comments:
Post a Comment