Imorgon ska ett nytt år firas och ett gammalt tas farväl av. 2006 har varit ett nyanserat år, fullt av glädjestunder som alltid kommer att finnas med mig, men även kantat av månader fyllda av ångest och monotona scheman och rutiner. Jag hade inte tänkt gå igenom hela året igen, men jag vill berätta att jag gjort nya värdefulla bekanskaper, sagt farväl till några andra, kännt på livet boendes hemifrån, rest hit och dit, försökt hitta min väg att gå men utan större framgång.
Guldögonblick har bland andra varit; sommaren (bästa hittills tror jag), fotografintervjuerna i sthlm, resan till London med Jonas, kurserna jag läst, människorna jag träffat och sist men på inga sätt minst; resan till Oslo för att hälsa på Hannah, Anna och Mia.
Jag har mått bra nu på slutet. Nä, jag har mått bäst. Senaste veckorna har jag haft mål, jag har haft ställen att fara till, personer att vara med; till skillnad från en jävligt händelsefattig höst i exil i sitt egna land. Julen var inget särksillt i och för sig, men mina förväntningar låg inte högre än att få lite saker och träffa lite folk, tjäna lite pengar, och allt det inträffade ju.
Nyår stundar som sagt, och jag börjar bli lite stressad över att min så sweeta nyårsoutfit kommer att gås om miste i och med att plats och sällskap för inringandet ännu inte bestämts. Grejen är den att jag vet vilka personer jag vill vara med, men det känns som att ingen kommer att vara där de andra är. Jag har alternativ, men inte det alternativ jag vill ha.
Jag har ju fått höra att man ska fira nyår så som man vill leva det kommande året (OC har något motstridigt fått mitt intresse fångat i höst). Jag bryr mig inte om var eller hur, bara jag får vara med de jag tycker om. Och att jag får visa upp mig i en utstyrsel av ej tidigare uppnådd flärd och stil.
Jag tänkte påminna lite om att jag snart fyller år också och det är upp till var och ens samvete att ge mig saker, MEN, om jag skulle få något så är jag er tacksam.
Saker jag inte fick som jag nu önskar mig i födelsedagspresent (på det sättet är det ganska bra att ha en födelsedag ganska nära inpå julen):
Skjorta med möjlighet att använda manschettknappar till.
Moleskinreporterblock utan linjering
Polaroidfilm 600
20 svarta a4-ark i tjockt papper
iTrip till iPod photo
Personliga brev
Personliga blandskivor (jag har tänkt annordna en tävling med mig som pris)
VOIP-telefon
Andra värda saker.
Hör av dig var du ska vara på nyår.
GOTT SLUT (som peters dymo hälsade oss alla)
/albin
Saturday, December 30, 2006
Monday, December 25, 2006
The king is dead
Long live the king.
James Brown är död. Denna gigant bland giganter. En kort man med hård arbetsmoral; alltså raka motsatsen till mig. Det var lite känslan av "åh shit" när jag hörde det. James Brown har inte haft särskilt stort inflytande på min musiksmak, men han har alltid funnits där bland låtlistorna med "the boss" och "the payback" som den soulkung han är.
I andra nyheter har julafton gått förbi ganska obemärkt detta år. Ovanligt lite pynt och julsånger hemma, vilket har känts som ett steg i rätt riktning. Jag och traditioner vill inte riktigt gå hand i hand alltid.
Jag misslyckades med mitt mål att bli full igår också. Det är inte nog mycket alkohol i cirkulation i vårt hus för det, även om gårdagen var ett undantag då kahlua och starköl bjöds. Julklapparna var sådär nog tillfredsställande som de brukar bli när man blir äldre än 12 år. Fick en Gary Larson-bok som äger och som kommer att lätta upp mina dagar när jag har tråkigt. Annars blev det ett par hängslen, ett reporterblock, ett usb-minne, två portfolios (som jag måste ta tag i att fylla. hjälp mig), lite choklad, en snusnäsduk och en skiva. Plus lite pengar av mamma och pappa.
Nu har jag jobbat över en timme när jag skrivit här och allmänt chillat.
Money in the bank.
Peace out
/albin
James Brown är död. Denna gigant bland giganter. En kort man med hård arbetsmoral; alltså raka motsatsen till mig. Det var lite känslan av "åh shit" när jag hörde det. James Brown har inte haft särskilt stort inflytande på min musiksmak, men han har alltid funnits där bland låtlistorna med "the boss" och "the payback" som den soulkung han är.
I andra nyheter har julafton gått förbi ganska obemärkt detta år. Ovanligt lite pynt och julsånger hemma, vilket har känts som ett steg i rätt riktning. Jag och traditioner vill inte riktigt gå hand i hand alltid.
Jag misslyckades med mitt mål att bli full igår också. Det är inte nog mycket alkohol i cirkulation i vårt hus för det, även om gårdagen var ett undantag då kahlua och starköl bjöds. Julklapparna var sådär nog tillfredsställande som de brukar bli när man blir äldre än 12 år. Fick en Gary Larson-bok som äger och som kommer att lätta upp mina dagar när jag har tråkigt. Annars blev det ett par hängslen, ett reporterblock, ett usb-minne, två portfolios (som jag måste ta tag i att fylla. hjälp mig), lite choklad, en snusnäsduk och en skiva. Plus lite pengar av mamma och pappa.
Nu har jag jobbat över en timme när jag skrivit här och allmänt chillat.
Money in the bank.
Peace out
/albin
Saturday, December 23, 2006
Helghysteri
Jag är en sån person som börjat störa mig på julens traditioner de senaste åren. Allt julen handlar om är att vänta på saker. Man väntar hela året på december och en fantasihaussad jul där snöflingor stora som frisbeesar (det är det korrekta pluralis av frisbee) faller långsamt och av en slump landar i sådan ordning att ett snöslott bara råkar byggas upp. När väl december kommer ska kalendrar inköpas i alla olika sorts former; chokladkalender, radiokalender, tv-kalender, seriekalendrar och paketkalender (som iofs äger men den rätten sades upp av mor för några år sedan med motiveringen ). Varje dag ska en ny lucka öppnas på alla kalendrar och en glad tomte eller en igloo uppbyggd av snöbollar tittar fram och frammanar julkänsla hos alla som skådar innehållet bakom luckan..... NOT. Luckorna flyger förbi, man blir less på chokladen och alla jävla tomtar blir bara fulare och fulare, ända tills julafton kommer. Glöm nu inte att folk i snart en månad gått omkring och sagt god jul som om det vore trevligt. Julafton i sig är bara en ända lång väntan: man vaknar och äter frukost, väntar på kalle anka som inte blir bättre, ser det, ser karl-bertil jonssons julafton, väntar på maten, äter, blir mätt, blir trött, väntar på julklapparna och att den där tjocka gladlynta killen ska komma in (ja, simon alltså). Då inser man vad man har väntat på sedan förra julen; tio par strumpor, några presentkort och deodoranter (vad är grejen med det? jag luktar inte dåligt).
Julen är till för barnen; well, jag är inte längre barn och jag har inga egna, så jag vill säga till er alla: tomten är död.
Visst, julmaten är ganska god en gång, men efter tre dagars rester går även den en på nerverna. Jag antar att man ska vara glad och så, och jag ska försöka, men jag lovar ingenting.
Bästa jullåt:
Tyskarna från lund - achtung x-mas
Bästa julmat:
Tunnbrödmacka med julskinka
Bästa saken med julen:
Dubbel OB
God Jul och håll käft.
/albin
Julen är till för barnen; well, jag är inte längre barn och jag har inga egna, så jag vill säga till er alla: tomten är död.
Visst, julmaten är ganska god en gång, men efter tre dagars rester går även den en på nerverna. Jag antar att man ska vara glad och så, och jag ska försöka, men jag lovar ingenting.
Bästa jullåt:
Tyskarna från lund - achtung x-mas
Bästa julmat:
Tunnbrödmacka med julskinka
Bästa saken med julen:
Dubbel OB
God Jul och håll käft.
/albin
Saturday, December 16, 2006
Ritplatta
Efter hela Oslo-vistelsen så kändes det på ett sätt bra att komma hem, även om helhetsintrycket gjorde så att jag skulle vilja stanna där och då för evigt. Det hade få kunnat bli min "groundhog day" när jag tänker på det (den gick på trean igår; världens bästa filmidé). Hursomhelst, när jag kom hem visste jag att det skulle ligga en postavi väntandes på köksbordet till det paket jag köpt av en person på tradera. Så fort jag hade slutat jobba i onsdags, tjuvlånade jag bilen och åkte iväg till OKQ8 för att hämta ut det. Jag antar att ni förstår av rubriken vad det innehöll men för ovetandes så köpte jag en digitaliseringsbräda, även kallad ritplatta eller wacom. Med andra ord; en platta man kan rita med i olika program.
Nog bland de värdare saker jag köpt på sistone. Kreativiteten har fått ett uppsving och äntligen kan jag ta tag i mina serie-planer framöver. Men först bör jag lära mig den.
Hittills är det enda färdiga den här bilden. Ritad med hjälp av 2000-talets smörpapper; alltså kalkering över ett fotografi.
Jag är annars ganska less just nu. Jobbat tre dagar i rad och är svintrött. Spelade första matchen i u20-SM idag mot plannja och förlorade stort, men det hade vi försväntat oss. Min insats var inte bland de bättre, men vad kan man göra när man max orkar vara inne på planen i fyra minuter i taget? Gjorde fyra poäng och fick spela ganska mycket, men jag måste orka mer och vara bättre imorgon om jag ska vara nöjd över helgens insats.
Nu ska jag antingen ta tag i mitt liv (förmodligen inte) eller bänka mig framför någon film med popcorn och hembränt.
Livet leker, livet suger.
Men jag lever iaf.
/albin
Nog bland de värdare saker jag köpt på sistone. Kreativiteten har fått ett uppsving och äntligen kan jag ta tag i mina serie-planer framöver. Men först bör jag lära mig den.
Hittills är det enda färdiga den här bilden. Ritad med hjälp av 2000-talets smörpapper; alltså kalkering över ett fotografi.
Jag är annars ganska less just nu. Jobbat tre dagar i rad och är svintrött. Spelade första matchen i u20-SM idag mot plannja och förlorade stort, men det hade vi försväntat oss. Min insats var inte bland de bättre, men vad kan man göra när man max orkar vara inne på planen i fyra minuter i taget? Gjorde fyra poäng och fick spela ganska mycket, men jag måste orka mer och vara bättre imorgon om jag ska vara nöjd över helgens insats.
Nu ska jag antingen ta tag i mitt liv (förmodligen inte) eller bänka mig framför någon film med popcorn och hembränt.
Livet leker, livet suger.
Men jag lever iaf.
/albin
Wednesday, December 13, 2006
Oslo baby, Oslo
God eftermiddag mina vänner!
Jag skall nu förtälja en episod som utspelat sig under den gångna vecka och jag hoppas att du följer med. Jag säger redan nu; bare with me.
Lördag 2/12 -06
Som vilken annan lördag denna höst begynte min lördag klockan 06:25 när det första i en serie av fyra alarm går igång. Att gå upp på morgonen har aldrig varit en av mina favoritsaker att göra, men vad gör man inte när mammons klor en gång gripit tag i mina sinnen; OB och lite att göra är alltid trevligt. Hur som haver flöt dagen på i vanlig takt och tillät ett antal pit-stops framför den bärbara dator som utplaceras så lägligt på min arbetsstation, men det hör inte till denna historia. Jag vill istället berätta att jag efter jobbet, när svetten torkat från min panna och min ryggsäck blitt packad, hade blivit inbjuden till släkt för att äta middag. Sagt och gjort, en middag åts, vinglögg dracks och värdarna med inbjudna stofiler (där inräknat mor och far) började bege sig mot den konsert som var anledningen av denna sammankomst. Därav fick jag ett dilemma; hur i allsin dar skulle jag ta mig till tågstationen där ett tåg var inbokat att ta mig iväg till fjärran städer.
Som tur var, hade jag tidigare (mellan jobbet och hemmet), besökt en viss familj Karlsson (som då endast kunde erbjuda mor Eva) för att hjälpa till att leverera en tjock tidning till en av de förlorade döttrarna som tidigare där huserat. Denna dam som öppnade dörren var turligt nog mycket snäll och vänlig och erbjöd sig att transportera mig till tågstationen för att jag skulle slippa använda mig av stadens kollektivtrafik. Artig som jag är svarade jag "tack snälla, men det skulle jag inte kunna kräva av er", men lovade även att höra av mig om det körde ihop sig.
Tillbaka nu på middagen var jag tvungen att bestämma mig; buss eller bil, ensam eller med sällskap, betala eller snylta. I slutändan vägde sällskapet och snabbheten av en bil över och jag ringde Fru Karlsson och önskade utnyttja det sagda erbjudandet. Givetvis, svarade andra änden och jag begav mig hemmåt för att samla mitt pick och pack och påbörja min resa mot framtiden.
-- Jesus, om jag ska skriva så här kommer vi aldrig till kontentan. pang på röbetan följer --
Jag blev således skjutsad till Umeå Tågstation där jag 21:55 hade en plats bokad på ett tåg som på 14 timmar skulle ta mig ända till Göteborg. Jag tackade så mycket för skjutsen och lovade att vidarebefordra hälsningar från familjen till fröken Karlsson som så påpassligt hade spenderat sin helg i Göteborg med värdskapet Herr Grind, Fröken Pettersson och de två vännerna Fröken Bokeskog och Fröken Johansson.
-- Okej, jag ska sluta skriva så här --
Åter till tåget; jag fick fyra säten för mig själv vilket var riktigt värt eftersom jag då kunde lägga upp benen rakt över bordet och få mig en god natts sömn. Vid Sundsvall klev det på en man iförd en SAIK-tröja och försökte bonda eftersom jag kom från umeå och därför "måste tycka om hockey". Screw that. Många tidningar och en fullladdad iPod höll mitt intresse igång när jag inte sov samt förväntningarna på helgen och den kommande veckan.
Söndag 3/12 -06
Jag anlände mitt i dagen och tog mig hem till simon och ellen via en spårvagn som tog ett tag att hitta till. Jag knackade på dörren och vem öppnar om inte Hannah. Kramar utdelas innan jag tar mig vidare in i lägenheten för att hälsa och omfamna de andra gästerna samt värdskapet. Hannah och Anna for ut på stan för att shoppa och jag, Mia, Simon och Ellen stannade kvar och jäste. Jäst var även en av kvällens ingredienser då vi alla bakade lussebullar i makabra och barnförbjudna former. Gott blev det, men min fjäril glömdes kvar kom jag på nu.
Anna och Hannah skulle inte stanna över natten så de for på kvällen med sina inhandlade svenska varor medan jag och Mia skulle komma dagen efter. Vi hyrde film och gick sedan och la oss för att dagen därpå vakna upp med trötta ögon.
Måndag 4/12 -06
Bussbiljett vidare till Oslo var bokat till kl 17 så vi hade en del tid att döda innan dess. Ellen hade farit iväg till skolan långt innan min REM var över så efter frukost osv for vi för att träffa upp med henne och bege oss ut på staden för att fördriva tid. På vägen dit var det sagt att jag skulle ta porträtt på Simon och Ellen för att ge till hennes mor- eller farföräldrar i julklapp (jag hoppas att de inte läser det här). Ömsom vin, ömsom vatten skulle man väl kunna beskriva modellandet, men några bilder kunde man använda iaf. Efter det dumpade jag och Mia våra väskor på busscentralen och rörde oss i samlad trupp mot innerstadens sevärdheter. Då vi inte hittade något av värde satte vi oss alla på ett cafe och fikade istället. Min cappuchino och Mias latte var identiska, i likadana koppar och allt. Sämst.
Aaaaanyway, vi hoppade på vår buss som skulle ta fyra timmar till Oslo, men eftersom vi fastnade i tullen, och deras cocker spanniel skulle leta knark bland väskor och fötter så tog det aningen längre tid. Hunden hittade turligt nog ingenting på mig. Vi kom fram på kvällen och valde att gå istället för att ta en trikk (ja, spårvagn heter så på norska). Min packning vägde en del, trots att diverse bullar och födelsedagspresenter hade avlämnats i Göteborg, så att retrospektivt hade det varit bättre med spåris. Väl framme i lägenheten (som förövrigt var riktigt fin) möttes jag av Hannah ytterligare en gång men även de övriga bosättarna; Hanna (utan tyst h i slutet) och Gustav. De hade förberett hembakta pizzor att spise (tydligen är vanlig pizza finmat i europas näsa) med salami och ost och gud vet vad; gott var det. Inte mycket mer hände första kvällen än att jag tog en välbehövlig dusch. Lite norsk TV (jag lärde mig att omklädningsrum heter garderob på norska) och en trevlig stämning avslutade kvällen. Jag sympati-gick-och-lade-mig med Hannah tidigt eftersom hon skulle jobba dagen därpå. Det var även nu jag upptäckte den stora knöl under sängen som lekt tjurfäktning med min rygg under nätterna. "Det är bara en kartong med böcker". Kartong med böcker, my ass. Sabotage kallar jag det för.
Tisdag 5/12 -06
Då alla boende skulle upp tidigt och jobba valde jag att ta det riktigt soft första dagen. Snyltade lite kefir av Mia, såg lite kungen av queens med norsk textning och bekantade mig med skinnsoffan som fanns där. Sedan när Hannah kom hem gick vi och köpte lite mat och fixade en schysst kycklingwok. Min sweet chili-sås ägde upp hennes chicken chutney eller vareva. Återigen riktigt slapp kväll.
Onsdag 6/12 -06
På onsdagen så började Mia sent så vi gick omkring på staden och besökte affärer och jag hittade en fin fred perry-kofta på en outlet, köpte den. Hittade en trevlig sweater-vest på H&M, köpte den, sedan gick vi och satte oss på ett jazzcafé som var undangömt i en gränd. Trevlig atmosfär men det är det som är grejen med jazz; det är jävligt trevligt när det är bra jazz, men man har ingen eller väldigt liten koll på vad som är bra egentligen. Det är inte som att man hör på ett jazz-solo vem det är som spelar. Django är min favorit iaf. Den kvällen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde och enda bilden jag har från då är den här, så go figure:
Torsdag 7/12 -06
Vaknade upp med Hannah när hon skulle gå till jobbet, snodde raskt hennes täcke eftersom min snuttefilt inte var mycket mer än en filt och somnade om fortare än du kan tänka dig. Sov ganska länge tror jag för det enda jag kommer ihåg är då Hannah kommer hem och har fått lära sig en ny lek på jobbet. Ni vet leken då man gör en ring med fingrarna och om man kollar i den så får den andra personen slå en. Den hade hon lärt sig. Det var kanske lite roligt på högstadiet, MEN KOM IGEN FÖR HELVETE. Så medan JAG stod och lagade mat åt OSS kommer hon och smackar sin hand rakt över bröstkorgen bakifrån, "för att du kollade i ringen". Handavtryck Hannah, jävligt kul. Hur som helst så fick hon igen om och om igen under resten av min vistelse och jag har fortfarande fyra slag att plocka fram när jag vill. Det här kan ha varit dagen då jag stylade om jackan kanske. Det är möjligt att vi for och såg Little miss sunshine den här kvällen. Jag Anna och Hannah virrade runt i hamnen för att hitta någon biograf och till slut satt vi där och skrattade åt Steve Carell och co.
Fredag 8/12 -06
Den här dagen hade jag bestämt mig för att själv ta en rundtur på oslos gator och torg för att upptäcka någonting själv. Runt slottet i Oslo går det alltid vakter och Nazi-patrullerar med höga ben ben och yvig armförning och lyckligtvis fanns jag på plats för att dokumentera en vaktinspektion. En frenetiskt spatserande furir eller löjtnant eller nått annat gick mellan leden och Nazi-inspekterade allas vapen så att de skulle kunna skjuta alla små flickor som kollade genom slottsfönstrena för att få en glimt av Mette-Marit eller Hakan. Jag tog lite turistkort och gick sedan vidare för att spendera alldeles för mycket tid med mig själv. Jag förstår att folk blir less på mig ibland. Tänk bara om de hörde vad jag tänker ibland. Tur att jag har en sådan gladlynt (och med det menar jag inte tjock) persona så att det inte märks att jag är konstig. Jag gick omkring och omkring och sedan insåg jag att klockan snart var mycket och att jag kunde komma och möta Hannah på ompalompa-fabriken och följe henne hem. Jag drog upp den lånade turistkartan och planerade ut en rutt. Jag hade stoppat undan alla kameror jag hade med mig för att inte se gay ut, och just då kom ett av de bästa fototillfällena på hela resan: en glad arab iförd ett maffigt skägg och turban kom cyklandes och det hela såg så bra ut. Typ så här fast finare:
Hur som helst; Hannah slutade jobba vid halv fyra tror jag och jag trodde att jag skulle kunna överraska henne, men då jag satt i parken och väntade på klockan, pillrade med det ena och det andra, upptäckte jag att hon hade skickat ett sms där hon föreslog att jag kunde möta henne på jobbet. "No probs" tänkte jag men blev lite less för att överraskningsmomentet hade försvunnit. Överraskning åsida, det var värt det. Att få se henne i Hårnät och ett stort leende när enorma mutant-nonstops plockades upp ur fickan gjorde att all min bärvärk (inte blåbär-bär) försvann. På vägen hem fick jag höra allt om Hoa och Gerthild (?) och de andra originalen på fabriken. Jag tror att vi stannade på Sultan på vägen hem och köpte bröd och mat och kanske lagade pytt i panna när vi kom hem eller nått. Jag tror att vi var ute den kvällen också. Först Började vi lite smått på deras kvarterskrog Evergreen där ölen var lika billig som stället var schabbigt. Nu hade även Anna och Tommy med stort T och mustig mustasch gjort oss sällskap och förgyllt vardagen en aning. Efter Evergreen for vi till ett lite stabilare ställe som hette Café Sara eller något annat vanligt svenne-tjejnamn. I brist på bord bänkade vi oss sex pers runt ett tresitsbord alldeles vid toaletten så att lukten av urinoarkaka smaksatte ölen på ett ytterst märkligt sätt. Efter det splittrades vi upp och jag Mia och Hannah gick hem. Eller så var det en annan kväll. Kul var det vilket fall som.
Lördag 9/12 -06
Denna dag skulle skapa oväntade reaktioner från en viss Anna som hade sitt födelsedagskalas, när hon upptäckte att det inte bara fanns sprit i garderoben (en svensk garderob.. fast i norge) utan även Ellen och Simon som hade rest dit enkomt för denna händelse. Elvira hade dagen innan tillsammans med jag mia och hannah gått omkring på second-hand-affärer och sedan någon skum rockabillyaffär för att införskaffa födelsedagsbarnet presenter att öppna på bemärkelsedagen. En skön blandning av folk fyllde hela lägenheten och god mat och efterrätt grundade för den följande sittdansfest som eskalerade i en galen utekväll på blå (inte kuk och bar) där buggande stalkers och rullstolsbundna gangsters huserade så mycket att de skrämde hem Hannah i förtid. Det var hyffsat kul den kvällen. Förfesten var som alltid bäst. Efter att ha gått hem själv insåg jag utanför ytterporten att jag inte hade någon nyckel och visste inte vilken dörr jag skulle ringa på. Jag insåg fakta och ställde in mig på att vänta i en timme eller så på att Mia med herrskap skulle droppa in. Vad händer då om inte en glad och berusad Gustav dyker upp runt hörnet med en upphittad halsduk "Hej albin, vad gör du här". Han släpper in mig och väl inne hälsas jag av en hemkommen från jobbet-Hanna och en soffsovandes Hannah med siktet inställt på att inte röra sig ur fläcken. Eftersom både ett övernattande födelsedagsbarn och de två invandrarna från götet skulle få plats var det inget snack om lyxsömn inte. Ett påslakan till täcke och två människor som ligger bredvid och trängdes. Av denna samling egenskaper är det inte konstigt att jag dagen därpå inte ville gå upp.
Söndag 10/12 -06
Annas egentliga födelsedag skulle tydligen sjungas in med tårta till frukost och glada människor all over. Jag ville bara dra täcket, alternativt Simon över huvudet och somna om men en bestämd regering till tidigare sagda drog oss ur sängen så att Anna skulle få lite basröster i födelsedagssången. En riktigt god tårta av kladdkaka och dajmgrädde blev frukost den dagen. En dag av bakishäng och kebabätning blev summa sumarum av söndagen. Simon och Ellen for hem till tråkiga Sverige igen och kvar fanns bara eliten. Jag Hannah Hanna och Mia hade tänkt ta med Anna på en födelsedagsbio och se babel på en rånice biograf men eftersom Mia och Anna boomade totalt blev det bara vi tre förstnämnda som fick sitta i sköna fåtöljer med bord och se på pusseldrama at its finest.
Måndag 11/12 -06
Möjligtvis den bästa dagen ever. Sova så länge att man blir trött och sedan ligga och dra sig i massa timmar. Lätt något jag vill göra varje dag. Jag hade egentligen tänkt fara hem på fredagen redan men insåg att jag hade för roligt för att fara hem och jobba så då bestämde jag mig för att resa hem på måndagen istället. Jag hade spanat in en bussavgång till Göteborg kl 18 för vidare transport på tisdagen till umeå, men antingen hade gud något med saken att göra eller så är hannah ett evil mastermind; det kom inte en trikk utanför deras lägenhet på typ 20 minuter. Lika bra det tycker jag för då missade jag bussen, och blev tvungen att stanna en dag till. På vägen hem från bussstationen gick vi på Karl-Johan förbi Grand Hotel. Där hade ca 6-7 polismotorcyklar och ett antal polisbilar parkerat för något stort rabalder var på gång att hända, det kände vi på oss. Plötsligt svänger en limousin upp och vem kliver ut..... trumvirvel..... om inte..... någon nördig vit snubbe med massa papper i handen. "wtf" på värsta anti-irl-språket. Vaäredärom, säger jag och blir lite intresserad. Hannah rycker tag i min arm och drar mig till ingången där vi ser en liten bangladesisk man i canvasväst skriver autografer. Mohammad Yanos ellervahanuheter skrev autgrofaer. En fredspristagare utsed av Nobelstiftelsen i egen hög person (well, hög var att ta i, han var max 1.60).
Vi inser det stora i stunden innan vi fortsätter ner för Karl-Johan hemåt. Hannah skulle jobba natt så Jag hade en kväll för mig själv och trodde att den skulle vara soft. Men värsta dramatiken utspelar sig när Hannah kommer på att hennes cykel står nere på stan och att hon måste vara på jobbet om 20 minuter så alla springer omkring och letar trikktabeller och taxinummer och till slut tar hon en taxi i ilfart för att hinna. Jag lutar mig tillbaka i soffan och ler. Sömnen kryper upp på mig och jag ger upp denna dag för morgondagen.
Tisdag 12/12 -06
En nyss hemkommen Hannah hoppar upp i sängen och skakar liv i mig. Vi har några timmar att umgås på innan jag hoppar på bussen tillbaka till göteborg där Simon möter mig på stationen. En jääävligt slapp shoppingrunda där inget köptes på avverkas innan min flygbuss till Landvetter bär av. Väl där kollar jag med Malmö Aviation om incheckningsproceduren och slår mig ner på en bänk för att ladda mobil, ipod och äta den fådda matsäcken bror min hade lagt ihop åt mig. Jag ringer 133 för att kolla om det finns några meddelanden och vad händer.. Jo tydligen hade inte kortbetalningen för flygbiljetten gått igenom så jag rusar till kundtjänsten där jag med mina sista slantar betalar för mig. Om inte Simon hade betalat tillbaka sin skuld på 500:- hade jag inte tagit mig hem med de resurser jag hade på mig. Tack broder. Jag tar mig iväg iaf och får sitta som vanligt vid vingen.
Nu ska jag progagera för Malmö Aviation; det är bättre avgångar än sas, rimliga priser, bra service, ingen krånglig incheckning, mackor på planet och resa från gbg till umeå. Fuck SAS. Restiden var precis min småstadsupplaga av Vice lång och framme i umeå lyste snön med sin frånvaro. Far var där för att hämta upp mig och inatt sov jag inte ens nära så skönt i min 120 cm breda säng med skönt täcke och kudde som jag gjorde måndagen innan. Den dagen kommer alltid att vara up there.
Det var i stort sett min resa. Jag vet att jag har glömt saker, jag har lämnat ute saker, och jag har hittat på saker, men vadå, det är ändå ingen som har orkat läsa ända hit så det kommer ingen att få veta. Mitt sinne öppnades för Oslo och folket som bodde där. Nu verkar det som att det kanske är i görningen att spendera hösten där med vänner.
Aaaaaaanyway. Jag älskar dig, det vet du. Just DU som läser det här.
Jag är bäst, vackrast och roligast.
Peace out.
Jag skall nu förtälja en episod som utspelat sig under den gångna vecka och jag hoppas att du följer med. Jag säger redan nu; bare with me.
Lördag 2/12 -06
Som vilken annan lördag denna höst begynte min lördag klockan 06:25 när det första i en serie av fyra alarm går igång. Att gå upp på morgonen har aldrig varit en av mina favoritsaker att göra, men vad gör man inte när mammons klor en gång gripit tag i mina sinnen; OB och lite att göra är alltid trevligt. Hur som haver flöt dagen på i vanlig takt och tillät ett antal pit-stops framför den bärbara dator som utplaceras så lägligt på min arbetsstation, men det hör inte till denna historia. Jag vill istället berätta att jag efter jobbet, när svetten torkat från min panna och min ryggsäck blitt packad, hade blivit inbjuden till släkt för att äta middag. Sagt och gjort, en middag åts, vinglögg dracks och värdarna med inbjudna stofiler (där inräknat mor och far) började bege sig mot den konsert som var anledningen av denna sammankomst. Därav fick jag ett dilemma; hur i allsin dar skulle jag ta mig till tågstationen där ett tåg var inbokat att ta mig iväg till fjärran städer.
Som tur var, hade jag tidigare (mellan jobbet och hemmet), besökt en viss familj Karlsson (som då endast kunde erbjuda mor Eva) för att hjälpa till att leverera en tjock tidning till en av de förlorade döttrarna som tidigare där huserat. Denna dam som öppnade dörren var turligt nog mycket snäll och vänlig och erbjöd sig att transportera mig till tågstationen för att jag skulle slippa använda mig av stadens kollektivtrafik. Artig som jag är svarade jag "tack snälla, men det skulle jag inte kunna kräva av er", men lovade även att höra av mig om det körde ihop sig.
Tillbaka nu på middagen var jag tvungen att bestämma mig; buss eller bil, ensam eller med sällskap, betala eller snylta. I slutändan vägde sällskapet och snabbheten av en bil över och jag ringde Fru Karlsson och önskade utnyttja det sagda erbjudandet. Givetvis, svarade andra änden och jag begav mig hemmåt för att samla mitt pick och pack och påbörja min resa mot framtiden.
-- Jesus, om jag ska skriva så här kommer vi aldrig till kontentan. pang på röbetan följer --
Jag blev således skjutsad till Umeå Tågstation där jag 21:55 hade en plats bokad på ett tåg som på 14 timmar skulle ta mig ända till Göteborg. Jag tackade så mycket för skjutsen och lovade att vidarebefordra hälsningar från familjen till fröken Karlsson som så påpassligt hade spenderat sin helg i Göteborg med värdskapet Herr Grind, Fröken Pettersson och de två vännerna Fröken Bokeskog och Fröken Johansson.
-- Okej, jag ska sluta skriva så här --
Åter till tåget; jag fick fyra säten för mig själv vilket var riktigt värt eftersom jag då kunde lägga upp benen rakt över bordet och få mig en god natts sömn. Vid Sundsvall klev det på en man iförd en SAIK-tröja och försökte bonda eftersom jag kom från umeå och därför "måste tycka om hockey". Screw that. Många tidningar och en fullladdad iPod höll mitt intresse igång när jag inte sov samt förväntningarna på helgen och den kommande veckan.
Söndag 3/12 -06
Jag anlände mitt i dagen och tog mig hem till simon och ellen via en spårvagn som tog ett tag att hitta till. Jag knackade på dörren och vem öppnar om inte Hannah. Kramar utdelas innan jag tar mig vidare in i lägenheten för att hälsa och omfamna de andra gästerna samt värdskapet. Hannah och Anna for ut på stan för att shoppa och jag, Mia, Simon och Ellen stannade kvar och jäste. Jäst var även en av kvällens ingredienser då vi alla bakade lussebullar i makabra och barnförbjudna former. Gott blev det, men min fjäril glömdes kvar kom jag på nu.
Anna och Hannah skulle inte stanna över natten så de for på kvällen med sina inhandlade svenska varor medan jag och Mia skulle komma dagen efter. Vi hyrde film och gick sedan och la oss för att dagen därpå vakna upp med trötta ögon.
Måndag 4/12 -06
Bussbiljett vidare till Oslo var bokat till kl 17 så vi hade en del tid att döda innan dess. Ellen hade farit iväg till skolan långt innan min REM var över så efter frukost osv for vi för att träffa upp med henne och bege oss ut på staden för att fördriva tid. På vägen dit var det sagt att jag skulle ta porträtt på Simon och Ellen för att ge till hennes mor- eller farföräldrar i julklapp (jag hoppas att de inte läser det här). Ömsom vin, ömsom vatten skulle man väl kunna beskriva modellandet, men några bilder kunde man använda iaf. Efter det dumpade jag och Mia våra väskor på busscentralen och rörde oss i samlad trupp mot innerstadens sevärdheter. Då vi inte hittade något av värde satte vi oss alla på ett cafe och fikade istället. Min cappuchino och Mias latte var identiska, i likadana koppar och allt. Sämst.
Aaaaanyway, vi hoppade på vår buss som skulle ta fyra timmar till Oslo, men eftersom vi fastnade i tullen, och deras cocker spanniel skulle leta knark bland väskor och fötter så tog det aningen längre tid. Hunden hittade turligt nog ingenting på mig. Vi kom fram på kvällen och valde att gå istället för att ta en trikk (ja, spårvagn heter så på norska). Min packning vägde en del, trots att diverse bullar och födelsedagspresenter hade avlämnats i Göteborg, så att retrospektivt hade det varit bättre med spåris. Väl framme i lägenheten (som förövrigt var riktigt fin) möttes jag av Hannah ytterligare en gång men även de övriga bosättarna; Hanna (utan tyst h i slutet) och Gustav. De hade förberett hembakta pizzor att spise (tydligen är vanlig pizza finmat i europas näsa) med salami och ost och gud vet vad; gott var det. Inte mycket mer hände första kvällen än att jag tog en välbehövlig dusch. Lite norsk TV (jag lärde mig att omklädningsrum heter garderob på norska) och en trevlig stämning avslutade kvällen. Jag sympati-gick-och-lade-mig med Hannah tidigt eftersom hon skulle jobba dagen därpå. Det var även nu jag upptäckte den stora knöl under sängen som lekt tjurfäktning med min rygg under nätterna. "Det är bara en kartong med böcker". Kartong med böcker, my ass. Sabotage kallar jag det för.
Tisdag 5/12 -06
Då alla boende skulle upp tidigt och jobba valde jag att ta det riktigt soft första dagen. Snyltade lite kefir av Mia, såg lite kungen av queens med norsk textning och bekantade mig med skinnsoffan som fanns där. Sedan när Hannah kom hem gick vi och köpte lite mat och fixade en schysst kycklingwok. Min sweet chili-sås ägde upp hennes chicken chutney eller vareva. Återigen riktigt slapp kväll.
Onsdag 6/12 -06
På onsdagen så började Mia sent så vi gick omkring på staden och besökte affärer och jag hittade en fin fred perry-kofta på en outlet, köpte den. Hittade en trevlig sweater-vest på H&M, köpte den, sedan gick vi och satte oss på ett jazzcafé som var undangömt i en gränd. Trevlig atmosfär men det är det som är grejen med jazz; det är jävligt trevligt när det är bra jazz, men man har ingen eller väldigt liten koll på vad som är bra egentligen. Det är inte som att man hör på ett jazz-solo vem det är som spelar. Django är min favorit iaf. Den kvällen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde och enda bilden jag har från då är den här, så go figure:
Torsdag 7/12 -06
Vaknade upp med Hannah när hon skulle gå till jobbet, snodde raskt hennes täcke eftersom min snuttefilt inte var mycket mer än en filt och somnade om fortare än du kan tänka dig. Sov ganska länge tror jag för det enda jag kommer ihåg är då Hannah kommer hem och har fått lära sig en ny lek på jobbet. Ni vet leken då man gör en ring med fingrarna och om man kollar i den så får den andra personen slå en. Den hade hon lärt sig. Det var kanske lite roligt på högstadiet, MEN KOM IGEN FÖR HELVETE. Så medan JAG stod och lagade mat åt OSS kommer hon och smackar sin hand rakt över bröstkorgen bakifrån, "för att du kollade i ringen". Handavtryck Hannah, jävligt kul. Hur som helst så fick hon igen om och om igen under resten av min vistelse och jag har fortfarande fyra slag att plocka fram när jag vill. Det här kan ha varit dagen då jag stylade om jackan kanske. Det är möjligt att vi for och såg Little miss sunshine den här kvällen. Jag Anna och Hannah virrade runt i hamnen för att hitta någon biograf och till slut satt vi där och skrattade åt Steve Carell och co.
Fredag 8/12 -06
Den här dagen hade jag bestämt mig för att själv ta en rundtur på oslos gator och torg för att upptäcka någonting själv. Runt slottet i Oslo går det alltid vakter och Nazi-patrullerar med höga ben ben och yvig armförning och lyckligtvis fanns jag på plats för att dokumentera en vaktinspektion. En frenetiskt spatserande furir eller löjtnant eller nått annat gick mellan leden och Nazi-inspekterade allas vapen så att de skulle kunna skjuta alla små flickor som kollade genom slottsfönstrena för att få en glimt av Mette-Marit eller Hakan. Jag tog lite turistkort och gick sedan vidare för att spendera alldeles för mycket tid med mig själv. Jag förstår att folk blir less på mig ibland. Tänk bara om de hörde vad jag tänker ibland. Tur att jag har en sådan gladlynt (och med det menar jag inte tjock) persona så att det inte märks att jag är konstig. Jag gick omkring och omkring och sedan insåg jag att klockan snart var mycket och att jag kunde komma och möta Hannah på ompalompa-fabriken och följe henne hem. Jag drog upp den lånade turistkartan och planerade ut en rutt. Jag hade stoppat undan alla kameror jag hade med mig för att inte se gay ut, och just då kom ett av de bästa fototillfällena på hela resan: en glad arab iförd ett maffigt skägg och turban kom cyklandes och det hela såg så bra ut. Typ så här fast finare:
Hur som helst; Hannah slutade jobba vid halv fyra tror jag och jag trodde att jag skulle kunna överraska henne, men då jag satt i parken och väntade på klockan, pillrade med det ena och det andra, upptäckte jag att hon hade skickat ett sms där hon föreslog att jag kunde möta henne på jobbet. "No probs" tänkte jag men blev lite less för att överraskningsmomentet hade försvunnit. Överraskning åsida, det var värt det. Att få se henne i Hårnät och ett stort leende när enorma mutant-nonstops plockades upp ur fickan gjorde att all min bärvärk (inte blåbär-bär) försvann. På vägen hem fick jag höra allt om Hoa och Gerthild (?) och de andra originalen på fabriken. Jag tror att vi stannade på Sultan på vägen hem och köpte bröd och mat och kanske lagade pytt i panna när vi kom hem eller nått. Jag tror att vi var ute den kvällen också. Först Började vi lite smått på deras kvarterskrog Evergreen där ölen var lika billig som stället var schabbigt. Nu hade även Anna och Tommy med stort T och mustig mustasch gjort oss sällskap och förgyllt vardagen en aning. Efter Evergreen for vi till ett lite stabilare ställe som hette Café Sara eller något annat vanligt svenne-tjejnamn. I brist på bord bänkade vi oss sex pers runt ett tresitsbord alldeles vid toaletten så att lukten av urinoarkaka smaksatte ölen på ett ytterst märkligt sätt. Efter det splittrades vi upp och jag Mia och Hannah gick hem. Eller så var det en annan kväll. Kul var det vilket fall som.
Lördag 9/12 -06
Denna dag skulle skapa oväntade reaktioner från en viss Anna som hade sitt födelsedagskalas, när hon upptäckte att det inte bara fanns sprit i garderoben (en svensk garderob.. fast i norge) utan även Ellen och Simon som hade rest dit enkomt för denna händelse. Elvira hade dagen innan tillsammans med jag mia och hannah gått omkring på second-hand-affärer och sedan någon skum rockabillyaffär för att införskaffa födelsedagsbarnet presenter att öppna på bemärkelsedagen. En skön blandning av folk fyllde hela lägenheten och god mat och efterrätt grundade för den följande sittdansfest som eskalerade i en galen utekväll på blå (inte kuk och bar) där buggande stalkers och rullstolsbundna gangsters huserade så mycket att de skrämde hem Hannah i förtid. Det var hyffsat kul den kvällen. Förfesten var som alltid bäst. Efter att ha gått hem själv insåg jag utanför ytterporten att jag inte hade någon nyckel och visste inte vilken dörr jag skulle ringa på. Jag insåg fakta och ställde in mig på att vänta i en timme eller så på att Mia med herrskap skulle droppa in. Vad händer då om inte en glad och berusad Gustav dyker upp runt hörnet med en upphittad halsduk "Hej albin, vad gör du här". Han släpper in mig och väl inne hälsas jag av en hemkommen från jobbet-Hanna och en soffsovandes Hannah med siktet inställt på att inte röra sig ur fläcken. Eftersom både ett övernattande födelsedagsbarn och de två invandrarna från götet skulle få plats var det inget snack om lyxsömn inte. Ett påslakan till täcke och två människor som ligger bredvid och trängdes. Av denna samling egenskaper är det inte konstigt att jag dagen därpå inte ville gå upp.
Söndag 10/12 -06
Annas egentliga födelsedag skulle tydligen sjungas in med tårta till frukost och glada människor all over. Jag ville bara dra täcket, alternativt Simon över huvudet och somna om men en bestämd regering till tidigare sagda drog oss ur sängen så att Anna skulle få lite basröster i födelsedagssången. En riktigt god tårta av kladdkaka och dajmgrädde blev frukost den dagen. En dag av bakishäng och kebabätning blev summa sumarum av söndagen. Simon och Ellen for hem till tråkiga Sverige igen och kvar fanns bara eliten. Jag Hannah Hanna och Mia hade tänkt ta med Anna på en födelsedagsbio och se babel på en rånice biograf men eftersom Mia och Anna boomade totalt blev det bara vi tre förstnämnda som fick sitta i sköna fåtöljer med bord och se på pusseldrama at its finest.
Måndag 11/12 -06
Möjligtvis den bästa dagen ever. Sova så länge att man blir trött och sedan ligga och dra sig i massa timmar. Lätt något jag vill göra varje dag. Jag hade egentligen tänkt fara hem på fredagen redan men insåg att jag hade för roligt för att fara hem och jobba så då bestämde jag mig för att resa hem på måndagen istället. Jag hade spanat in en bussavgång till Göteborg kl 18 för vidare transport på tisdagen till umeå, men antingen hade gud något med saken att göra eller så är hannah ett evil mastermind; det kom inte en trikk utanför deras lägenhet på typ 20 minuter. Lika bra det tycker jag för då missade jag bussen, och blev tvungen att stanna en dag till. På vägen hem från bussstationen gick vi på Karl-Johan förbi Grand Hotel. Där hade ca 6-7 polismotorcyklar och ett antal polisbilar parkerat för något stort rabalder var på gång att hända, det kände vi på oss. Plötsligt svänger en limousin upp och vem kliver ut..... trumvirvel..... om inte..... någon nördig vit snubbe med massa papper i handen. "wtf" på värsta anti-irl-språket. Vaäredärom, säger jag och blir lite intresserad. Hannah rycker tag i min arm och drar mig till ingången där vi ser en liten bangladesisk man i canvasväst skriver autografer. Mohammad Yanos ellervahanuheter skrev autgrofaer. En fredspristagare utsed av Nobelstiftelsen i egen hög person (well, hög var att ta i, han var max 1.60).
Vi inser det stora i stunden innan vi fortsätter ner för Karl-Johan hemåt. Hannah skulle jobba natt så Jag hade en kväll för mig själv och trodde att den skulle vara soft. Men värsta dramatiken utspelar sig när Hannah kommer på att hennes cykel står nere på stan och att hon måste vara på jobbet om 20 minuter så alla springer omkring och letar trikktabeller och taxinummer och till slut tar hon en taxi i ilfart för att hinna. Jag lutar mig tillbaka i soffan och ler. Sömnen kryper upp på mig och jag ger upp denna dag för morgondagen.
Tisdag 12/12 -06
En nyss hemkommen Hannah hoppar upp i sängen och skakar liv i mig. Vi har några timmar att umgås på innan jag hoppar på bussen tillbaka till göteborg där Simon möter mig på stationen. En jääävligt slapp shoppingrunda där inget köptes på avverkas innan min flygbuss till Landvetter bär av. Väl där kollar jag med Malmö Aviation om incheckningsproceduren och slår mig ner på en bänk för att ladda mobil, ipod och äta den fådda matsäcken bror min hade lagt ihop åt mig. Jag ringer 133 för att kolla om det finns några meddelanden och vad händer.. Jo tydligen hade inte kortbetalningen för flygbiljetten gått igenom så jag rusar till kundtjänsten där jag med mina sista slantar betalar för mig. Om inte Simon hade betalat tillbaka sin skuld på 500:- hade jag inte tagit mig hem med de resurser jag hade på mig. Tack broder. Jag tar mig iväg iaf och får sitta som vanligt vid vingen.
Nu ska jag progagera för Malmö Aviation; det är bättre avgångar än sas, rimliga priser, bra service, ingen krånglig incheckning, mackor på planet och resa från gbg till umeå. Fuck SAS. Restiden var precis min småstadsupplaga av Vice lång och framme i umeå lyste snön med sin frånvaro. Far var där för att hämta upp mig och inatt sov jag inte ens nära så skönt i min 120 cm breda säng med skönt täcke och kudde som jag gjorde måndagen innan. Den dagen kommer alltid att vara up there.
Det var i stort sett min resa. Jag vet att jag har glömt saker, jag har lämnat ute saker, och jag har hittat på saker, men vadå, det är ändå ingen som har orkat läsa ända hit så det kommer ingen att få veta. Mitt sinne öppnades för Oslo och folket som bodde där. Nu verkar det som att det kanske är i görningen att spendera hösten där med vänner.
Aaaaaaanyway. Jag älskar dig, det vet du. Just DU som läser det här.
Jag är bäst, vackrast och roligast.
Peace out.
Thursday, December 7, 2006
Sömnlösa kvällar och trötta morgnar
Kvällarna blir långa när man aldrig vill somna. Och att sova i ett rum utan persienner med en stor fet måne lysandes hela nätterna, i en säng med en stor fet kartong böcker under korsryggen och väckas av ett pipande som måste snoozas minst fem gånger skapar en lite små-cranky morgon-Abin.
Fixat min jacka en del nu iaf. Tog bort flärpen på ryggen så att folk ska sluta dra mig baklänges. Kvar står dilemmat om knapparna ska bytas ut mot nytt och om ett skärp skulle kunna göra någonting åt helheten.
José Gonzales spelar i vardagsrummet och jag får lite melankoli över mig. Snart är det jul och det regnar fortfarande, inspirationen tryter och 2do-listan ökar för var dag. Ett leende sprider sig när värdinnan ringer och säger att hon är på väg. Ledans grepp håller på att släppa och jag ska ta på mig lite kläder.
'til next time
ta ta
Fixat min jacka en del nu iaf. Tog bort flärpen på ryggen så att folk ska sluta dra mig baklänges. Kvar står dilemmat om knapparna ska bytas ut mot nytt och om ett skärp skulle kunna göra någonting åt helheten.
José Gonzales spelar i vardagsrummet och jag får lite melankoli över mig. Snart är det jul och det regnar fortfarande, inspirationen tryter och 2do-listan ökar för var dag. Ett leende sprider sig när värdinnan ringer och säger att hon är på väg. Ledans grepp håller på att släppa och jag ska ta på mig lite kläder.
'til next time
ta ta
Norge är full av småväxta
Hej san. Just nu sitter jag i en fancy Oslo-lägenhet och umgås med vänner och bekanta. Jag bestämde mig för några veckor sedan att fara någonstans då min kurs tagit slut och beslutet att fara till Oslo var ganska lätt att göra. Jag ville träffa mina kära vänner Hannah, Mia och Anna igen. Jag kom hit i måndags och har spenderat dagarna ömsom med att slappa i en sjukt skön lädersoffa, ömsom med att strosa runt på Norgehuvudstadens livliga gator.
Oslo är en fin stad. Jag skulle kunna bo här ett tag tror jag. Men för tillfället är jag mycket nöjd med att bara vara en besökande själ på jakt efter lycka och en trench coat. Det är svårare än vad kan tyckas (inte lyckan, utan trench coaten). Folk i Oslo som har lämnat sina rockar till second hand har alla varit korta, tjocka och troligtvis gladlynta (vet ni någon kort tjock man som inte är det?). Jag har dock lyckats spendera lite pengar på en Fred Perry-kofta och en tröja från H&M.
God mat har ätits, halvdant kaffe har druckits, många skratt har utsöndrats och jag är glad att vara här.
Note to self: ring chefen imorgon och ta ledigt i helgen.
Jag stannar tills örena är slut.
Dagens: Little Miss Sunshine
peace out
Oslo är en fin stad. Jag skulle kunna bo här ett tag tror jag. Men för tillfället är jag mycket nöjd med att bara vara en besökande själ på jakt efter lycka och en trench coat. Det är svårare än vad kan tyckas (inte lyckan, utan trench coaten). Folk i Oslo som har lämnat sina rockar till second hand har alla varit korta, tjocka och troligtvis gladlynta (vet ni någon kort tjock man som inte är det?). Jag har dock lyckats spendera lite pengar på en Fred Perry-kofta och en tröja från H&M.
God mat har ätits, halvdant kaffe har druckits, många skratt har utsöndrats och jag är glad att vara här.
Note to self: ring chefen imorgon och ta ledigt i helgen.
Jag stannar tills örena är slut.
Dagens: Little Miss Sunshine
peace out
Saturday, December 2, 2006
Update
Just nu sitter jag på jobbet och gör vad jag alltid gör under de timmar mellan frukost och lunch som alltid är helt händelselösa. Radion står alltid på med P3 inrattat, ända tills Rollon börjar klockan 10. Att låta två gnälliga kvinnor, helt befriad från humor, få styra ett radioprogram två timmar i veckan bevisar bara min tes att vem som helst får ett eget radioprogram så länge man pratar lite dialekt och tror själva att man är roliga. Likaså får alla som gjort en dokumentärfilm visa upp den i SVT. Vad är grejen med att betala över 1500:- i radio- och TV-licens varje år så att nollor och nördar ska få visa upp sina dokumentärer och dra sina lama sketcher?
Jag har fått ett litet återfall av hybris igen.
Igår var jag på vernisage på Glödhetta glasbruk där olika konstnärer ställt ut keramik, tyger och tavlor och efter en snabb rundtur insåg jag att jag skulle kunna göra exakt samma sak själv. Okej, kanske inte allt, men att screentrycka en kökshanduk och sälja den för 400:- är inte hjärnfysik precis. (det är ett uttryck, tro mig)
Igår köpte jag en ritbräda på nätauktion så snart kommer jag kunna sätta mina planer i verket om att börja lägga upp serier här.
Ikväll kommer jag att fara till göteborg och hälsa på bror med respektive regering och fira den förstnämndes födelsedag och förhoppningsvis äta thaimat. En natt spenderas på deras golv (?) och sedan bär det av till Oslo med buss tillsammans med Mia Boke Bokeskog som också har tillbringat helgens båda dagar i götet. Väl i Oslo ska jag umgås med länge efterlängtade vänner och insupa atmosfären och rusdrycker tills mina kinder får kramp.
Jag har uppdaterat min portfolio lite; inte så att jag är nöjd med den, men jag har vidgat innehållet en aning, så ni får gärna droppa förbi och specka läget.
fred ut
Jag har fått ett litet återfall av hybris igen.
Igår var jag på vernisage på Glödhetta glasbruk där olika konstnärer ställt ut keramik, tyger och tavlor och efter en snabb rundtur insåg jag att jag skulle kunna göra exakt samma sak själv. Okej, kanske inte allt, men att screentrycka en kökshanduk och sälja den för 400:- är inte hjärnfysik precis. (det är ett uttryck, tro mig)
Igår köpte jag en ritbräda på nätauktion så snart kommer jag kunna sätta mina planer i verket om att börja lägga upp serier här.
Ikväll kommer jag att fara till göteborg och hälsa på bror med respektive regering och fira den förstnämndes födelsedag och förhoppningsvis äta thaimat. En natt spenderas på deras golv (?) och sedan bär det av till Oslo med buss tillsammans med Mia Boke Bokeskog som också har tillbringat helgens båda dagar i götet. Väl i Oslo ska jag umgås med länge efterlängtade vänner och insupa atmosfären och rusdrycker tills mina kinder får kramp.
Jag har uppdaterat min portfolio lite; inte så att jag är nöjd med den, men jag har vidgat innehållet en aning, så ni får gärna droppa förbi och specka läget.
fred ut
Wednesday, November 29, 2006
Papa's got a brand new bag
Jag har äntligen skaffat en riktigt domän; nämligen http://www.albingrind.se. Det är tänkt att bli en portfolio över mina bilder och förhoppningsvis grafiska dokument för allmänheten att beskåda. Än så länge är den bara uppbyggd av photoshops web album men när mina kunskaper växer sig bättre kommer även hemsidan bli bättre.
Hoppas att du som läser det här besöker den och lämnar dina kommentarer, antingen här, eller på info@albingrind.se
Tack för mig.
Peace
Hoppas att du som läser det här besöker den och lämnar dina kommentarer, antingen här, eller på info@albingrind.se
Tack för mig.
Peace
Saturday, November 25, 2006
Snabbtips för photoshop
Jag tänkte lägga upp ett praktiskt tips som är användbart om man ofta håller på att zooma in och ut ur sina bilder för att se hur små justeringar påverkar bilden i helhet, eller om man ritar själv och gillar att jobba i inzoomat läge.
Gå in i Window->Arrange->New Window for "filnamn" (Fönster->Ordna fönster->Nytt Fönster för "filnamn")
Då om du ändrar någonting i ena fönstret, uppdateras det andra fönstret automatiskt. Du kan med fördel ha ett arbetsfönster så att det passar photoshopfönstret (Ctrl+0) och ett inzoomat till 100% (Alt+Ctrl+0) och växla mellan dessa (Ctrl+Tab).
Gå in i Window->Arrange->New Window for "filnamn" (Fönster->Ordna fönster->Nytt Fönster för "filnamn")
Då om du ändrar någonting i ena fönstret, uppdateras det andra fönstret automatiskt. Du kan med fördel ha ett arbetsfönster så att det passar photoshopfönstret (Ctrl+0) och ett inzoomat till 100% (Alt+Ctrl+0) och växla mellan dessa (Ctrl+Tab).
Thursday, November 23, 2006
Tutorial Spegling
I den här tutorialen ska jag visa hur man på ett ganska enkelt sätt kan göra en effekt som är mycket populär i reklam just nu; att få saker att spegla sig i marken. Jag kommer att använda mig av en bild jag använde i min förra tutorial. Men först måste vi frilägga den snyggt. Jag ska visa ett sätt som är riktigt enkelt, snabbt och blir väldigt precis. Den här ska vi frilägga
Steg 1:
Öppna bilden på det objekt du vill frilägga (det som vi senare ska spegla) och gå in i kanalfliken/channels som ligger i lagerpaletten. Hitta den kanal som har störst kontrast mellan friläggningsobjektet och bakgrunden. I min bild hade alla stora kontraster vilket gör det hela mycket lättare. Kopiera den kanalen genom att dra den ner till "skapa ny kanal"-knappen längst ner i kanalpaletten. Döp om den kanalen till "ny kanal". Ditt kanalfönster bör se ut så här nu:
Markera din nya kanal och öppna levels/nivåer (ctrl+l) och dra i reglarna tills det du vill ta bort blir helt svart och allt det du vill ha kvar blir helt vitt. Det gör ingenting om det blir grått på några ställen, det kan du måla med penseln i antingen vitt eller svart beroende på om du vill ha kvar det eller kasta bort det. Notera att ingenting av det du vill ha kvar får bli svart. Ett annat sätt att göra det här på är att använda threshold/tröskelvärde (Bild->Justeringar->Tröskelvärde) och få samma effekt där. Det ger dock ett lite mer hackiga konturer som man måste pilla med så jag föredrar nivåer. När du har målat bort alla prickar kommer ditt fönster att se ut så här:
Markera nu bilden genom att ctrl-klicka i tumnageln för det nya lagret. När det är gjort, klicka på rgb-lagret för att få tillbaka bilden i färg och gå över till lagerfliken. Lägg det markerade objektet i ett eget lager genom att skapa ett nytt lager via klippa ut (shft+ctrl+j). Du kan nu radera bakgrundslagret eftersom det inte längre behövs. Det blir en hyffsat bra friläggning men med tanke på tidsåtgången så är det mycket smidigt.
Steg 2:
Starta med att skapa ett nytt dokument i den storlek du vill. Jag tar för enkelhetens skull och gör den kvadratisk för att kunna använda som cd-fodral eller något liknande. Markera med rectangular marquee tool/rektangulära markeringsverktyget (m) ungefär den översta tredjedelen av fönstret. Lättast är om ni har photoshop i helskärmsläge med neutral 50% grått i bakgrunden (f) och börjar att dra markeringen utanför bilden. Fyll din markering med paint bucket tool/färghinksverktyget eller med gradient tool/övertoningsverktyget, avmarkera (ctrl+d) och lägg på gaussian blur/gaussiskt oskärpa så att kanten suddas ut. Jag använde en radie på ca 20 pixlar. Ditt bakgrundlager kommer nu att se ut så här:
Dra nu över ditt frilagda objekt till ett nytt lager i ditt skapade dokument och placera det där du vill ha det. Det är smidigast om du nu ändrar den till den slutgiltiga storleken för att inte ställa till det för dig vid speglingen. Högerklicka på det nya lagret och välj duplicate layer/duplicera lagret. När dialogrutan kommer upp skriver du in ett nytt namn på lagret, t.ex. "spegling" och väljer att det ska hamna i ett nytt dokument i destinationsrutan. Tryck okej och plötsligt dyker det upp ett nytt fönster med endast ditt objekt i. Vi ska nu spegelvända hela den nya arbetsytan genom att gå in på Bild->Rotera arbetsytan->Spegla arbetsytan vertikalt. Dra nu över ditt objekt till det vi höll på att jobba med tidigare med move tool/flyttaverktyget (v). Fönstret kommer att se ut så här nu
För att få dina objekt att ligga precis i linje så kan du klicka i och dra ut en stödlinje från linjalerna om du har dom aktiverade (ctrl+r). Det som är bra med det är att dina objekt kan man dra till stödlinjen så att de fastnar med ena kanten på den och på så sätt blir linjerade med varandra.
Nu kommer lagret där ditt speglade objekt ligger att vara högst upp i lagerpaletten. Det måste vi ändra på för att kunna göra speglingen realistisk. Flytta ner det speglade lagret mellan bakgrundslagret och originalobjektet.
Vad vi nu ska göra är att tona bort delar av speglingen så att det ser ut som att objektet speglas i t.ex. vit plexi eller liknande. Välj gradient tool/övertoningsverktyget och byt inställningarna längst upp i arbetsfönstret så att den går från förgrundsfärgen till genomskinlig (den andra förinställda färgkombinationen) och byt förgrundsfärg till vit genom att först göra förgrundsfärg och bakgrundsfärg neutrala (d) och sedan byta plats på förgrundsfärg och bakgrundsfärg (x). Se även till att övertoningsverktyget är inställt på linjär övertoning (det alternativet längst till vänster i verktygsalternativpaletten)
klicka en bit nedanför speglingen och dra pekaren en bit ovanför speglingen medan du håller i shift (för att övertoningslinjen ska bli rak) och släpp. Vad vi har gjort är att tonat över den del av speglingen som är närmast oss till "underlagets" färg och skapat illusionen att objektet speglar sig. Det brukar aldrig bli rätt på en gång så ångra (ctrl+z) om det blir fel och gör om tills du blir nöjd.
Nu är det bara att göra vad man vill resten av ytan och sedan skriva ut för att få ett eget och annorlunda cd-fodral eller vad man nu kommer att använda det till.
Mitt slutresultat blev så här:
Lycka till och tack för mig!
/ Albin Grind
Steg 1:Öppna bilden på det objekt du vill frilägga (det som vi senare ska spegla) och gå in i kanalfliken/channels som ligger i lagerpaletten. Hitta den kanal som har störst kontrast mellan friläggningsobjektet och bakgrunden. I min bild hade alla stora kontraster vilket gör det hela mycket lättare. Kopiera den kanalen genom att dra den ner till "skapa ny kanal"-knappen längst ner i kanalpaletten. Döp om den kanalen till "ny kanal". Ditt kanalfönster bör se ut så här nu:
Markera din nya kanal och öppna levels/nivåer (ctrl+l) och dra i reglarna tills det du vill ta bort blir helt svart och allt det du vill ha kvar blir helt vitt. Det gör ingenting om det blir grått på några ställen, det kan du måla med penseln i antingen vitt eller svart beroende på om du vill ha kvar det eller kasta bort det. Notera att ingenting av det du vill ha kvar får bli svart. Ett annat sätt att göra det här på är att använda threshold/tröskelvärde (Bild->Justeringar->Tröskelvärde) och få samma effekt där. Det ger dock ett lite mer hackiga konturer som man måste pilla med så jag föredrar nivåer. När du har målat bort alla prickar kommer ditt fönster att se ut så här:
Markera nu bilden genom att ctrl-klicka i tumnageln för det nya lagret. När det är gjort, klicka på rgb-lagret för att få tillbaka bilden i färg och gå över till lagerfliken. Lägg det markerade objektet i ett eget lager genom att skapa ett nytt lager via klippa ut (shft+ctrl+j). Du kan nu radera bakgrundslagret eftersom det inte längre behövs. Det blir en hyffsat bra friläggning men med tanke på tidsåtgången så är det mycket smidigt.
Steg 2:
Starta med att skapa ett nytt dokument i den storlek du vill. Jag tar för enkelhetens skull och gör den kvadratisk för att kunna använda som cd-fodral eller något liknande. Markera med rectangular marquee tool/rektangulära markeringsverktyget (m) ungefär den översta tredjedelen av fönstret. Lättast är om ni har photoshop i helskärmsläge med neutral 50% grått i bakgrunden (f) och börjar att dra markeringen utanför bilden. Fyll din markering med paint bucket tool/färghinksverktyget eller med gradient tool/övertoningsverktyget, avmarkera (ctrl+d) och lägg på gaussian blur/gaussiskt oskärpa så att kanten suddas ut. Jag använde en radie på ca 20 pixlar. Ditt bakgrundlager kommer nu att se ut så här:
Dra nu över ditt frilagda objekt till ett nytt lager i ditt skapade dokument och placera det där du vill ha det. Det är smidigast om du nu ändrar den till den slutgiltiga storleken för att inte ställa till det för dig vid speglingen. Högerklicka på det nya lagret och välj duplicate layer/duplicera lagret. När dialogrutan kommer upp skriver du in ett nytt namn på lagret, t.ex. "spegling" och väljer att det ska hamna i ett nytt dokument i destinationsrutan. Tryck okej och plötsligt dyker det upp ett nytt fönster med endast ditt objekt i. Vi ska nu spegelvända hela den nya arbetsytan genom att gå in på Bild->Rotera arbetsytan->Spegla arbetsytan vertikalt. Dra nu över ditt objekt till det vi höll på att jobba med tidigare med move tool/flyttaverktyget (v). Fönstret kommer att se ut så här nu
För att få dina objekt att ligga precis i linje så kan du klicka i och dra ut en stödlinje från linjalerna om du har dom aktiverade (ctrl+r). Det som är bra med det är att dina objekt kan man dra till stödlinjen så att de fastnar med ena kanten på den och på så sätt blir linjerade med varandra.
Nu kommer lagret där ditt speglade objekt ligger att vara högst upp i lagerpaletten. Det måste vi ändra på för att kunna göra speglingen realistisk. Flytta ner det speglade lagret mellan bakgrundslagret och originalobjektet.
Vad vi nu ska göra är att tona bort delar av speglingen så att det ser ut som att objektet speglas i t.ex. vit plexi eller liknande. Välj gradient tool/övertoningsverktyget och byt inställningarna längst upp i arbetsfönstret så att den går från förgrundsfärgen till genomskinlig (den andra förinställda färgkombinationen) och byt förgrundsfärg till vit genom att först göra förgrundsfärg och bakgrundsfärg neutrala (d) och sedan byta plats på förgrundsfärg och bakgrundsfärg (x). Se även till att övertoningsverktyget är inställt på linjär övertoning (det alternativet längst till vänster i verktygsalternativpaletten)
klicka en bit nedanför speglingen och dra pekaren en bit ovanför speglingen medan du håller i shift (för att övertoningslinjen ska bli rak) och släpp. Vad vi har gjort är att tonat över den del av speglingen som är närmast oss till "underlagets" färg och skapat illusionen att objektet speglar sig. Det brukar aldrig bli rätt på en gång så ångra (ctrl+z) om det blir fel och gör om tills du blir nöjd.
Nu är det bara att göra vad man vill resten av ytan och sedan skriva ut för att få ett eget och annorlunda cd-fodral eller vad man nu kommer att använda det till.
Mitt slutresultat blev så här:
Lycka till och tack för mig!/ Albin Grind
Wednesday, November 22, 2006
Röntgentutorial
I den här turorialen ska jag visa dig hur du kan få en röntgenliknande effekt på ett porträtt.
Det första du behöver är ett porträtt (konstigt nog), som för enkelhetens skull bör titta rakt framåt, och några skelettbilder att montera. Jag använde mig av tre olika bilder för att kunna justera kroppsdelarna för sig, i stort sett de första bästa jag hittade.
Med move tool/flyttaverktyget (v), flytta över skelettbilderna som enskilda lager till ansikte.jpg genom att bara klicka i bilderna och dra över till ansiktet. Släck nu ner alla lager utom bakgrunden och kraniet. Dra ner opaciteten på kraniet tills du ser ansiktet igenom. Ditt fönster bör se ut ungefär så här nu:
Försök att passa in kraniet så gått det går med huvudet genom att använda free transform tool/omforma fritt (ctrl+t) och gör likadant med övriga lager. Det måste inte vara perfekt till att börja med. Du kan behöva ändra storlek på bilderna men tänk på att inte göra dom för små att börja med. Lägg på en lagermask till varje skelettlager och snabbmaska bort det du inte vill ska synas. Nu ser ditt fönster ut ungefär så här:
I min bild passade inte nyckelbenen in så vad jag fick göra var att använda liquify-filtret/gör flytande-filtret för att styra skelettets benknotor så att de överlappade mina.
Nu ska jag erbjuda er en genväg jag inte tog första gången jag gjorde den här bilden. Slutbilden kommer att behöva aningen mer kontrast och det lösta jag lättast genom att skapa ett justeringslager med gradient map/övertoningskarta, inställd enligt följande . 
Det kommer inte att märkas än så lita på mig. Det sista justeringslagret du ska lägga till är för levels/nivåer som du ställer in för att mörka ner bilden. mina inställningar såg ut så här men använd det som funkar för dig.
Nu tänker du säkert "den här snubben är tokig, min bild ser inte alls ut som en röntgenbild". Vi ska snart råda bot på ditt tvivel, men först måste du gå tillbaka till lagermaskerna och göra dom mycket mer noggrant. För att göra det lättast brukar jag släcka ner alla andra lager än just det jag arbetar med, alternativt lägga ett färgat lager bakom arbetslagret för att urskilja konturerna bättre. Om du vill kontrollera att du inte har glömt några "öar" kvar i lagermasken, alt-klicka på tumnageln för lagermasken så växlar du mellan bilden och lagermasken där du bara kan måla bort med en svart pensel, det du inte vill ska synas.
Mitt fönster ser nu ut såhär, förhoppningsvis även så ditt.
Nu ska vi börja mixtra med blandningslägen. beroende på vilka dina källbilder är så kan ett annat blandningsläge passa bättre jämfört med de jag använt, men hursomhelst; för halskotorna och kraniet använde jag mig av "lighten"/"ljusare" och till revbenen "soft light"/"mjukt ljus". Ta det som passar bäst till din bild. enda sättet att veta det är att prova alla. justera opaciteten på lagren för att få rätt effekt. Jag använde 67% till kraniet, 83% till revbenen och 42% till nacken.
Nu kommer aha-upplevelsen; invertera alla lager utom justeringslagren (ctrl+i) och vipps så har du en röntgenliknande effekt på ert foto. För att få det så bra som möjligt krävs en del finjusteringar som att till exempel lägga på lite gaussian blur/gaussiskt oskärpa på något som är för skarpt, maska bort någonting som ger en konstig effekt, men du är i huvudsak färdig nu.
Om du vill kan du lägga på en färgton till fotot genom att högst upp i lagerpaletten lägga till ett justeringslager för hue/saturation eller nyans/mättnad som det heter på svenska, checka i "colorize" och välja nyans. Småjusteringar med ljushet och mättnad krävs för att det inte ska bli för mycket.
Mitt slutresultat blev så här:
Det är var den första tutorialen jag skrivit så kommentera gärna om det är något som du inte förstår eller om jag varit otydlig på något sätt.
Lycka till och tack för mig!
/ Albin Grind
Monday, November 20, 2006
First post
Det här är min blogg (jag hatar ordet blogg). Här kommer jag att skriva om mitt liv innan, under och efter min flytt till London och hur livet flyter på. Min tanke är att kunna lägga upp en-rutas-serier så fort min wacom-ritbräda har kommit. Jag kommer även att lägga upp lite foton och photoshoptutorials jag tagit och gjort så jag hoppas att ni kanske tittar in någon gång i månaden eller nått. Jag har hybris. Det kan vara bra att veta det.
Peace out for now
/ Albin
Peace out for now
/ Albin
Subscribe to:
Posts (Atom)